Visst finns det skäl att tro på en fördubbling av företagens omsättning i samband med sponsorskap och samhällsengagemang – och visst kommer ett förenklat regelverk kring avdragsrätten för sponsring vara en viktig del för att komma dit!

Vi har fått slutbetänkandet och enligt branschens sakkunniga finns det skäl att hoppas den här gången och med reservationen att betänkandet behöver omformuleras i några viktiga stycken.

Sponsring verkar alltså förbli djuret som inte riktigt passar in, men visst vore det en stor seger ifall våra företag själva får avgöra hur de vill behöver investera ”för intäkternas förvärvande”.  

Och visst vore det rimligt att göra om ett system som har haft för avsikt att stävja dåtidens mecenatskap, och i närtid benämnt som VD-sponsring och som överskuggat alla goda insatser som näringslivet faktiskt redan bidrar med ute i lokalsamhälle.

Gott så, men nu ska utredningen tröskas igenom en ny remissrunda, för att till hösten skickas fram i riksdagen utelämnat till våra politikers välvilja. Till råga på allt så ska beslut fattas samtidigt som vi genomför ett riksdagsval, där riskerna för en utdragen och infekterad regeringsbildning kan förväntas vara stora – och om det blir en ideologiskt laddad höst så är det viktigt att beslutsunderlaget kan ge en nyanserad och allmängiltig beskrivning som gör alla till vinnare oavsett politisk hemvist. 

Men ”this time is different” som vi brukar drista oss att tro och vanligtvis få käka upp. Men vi måste våga tänka högt och faktiskt tro på att vi kan förändra sakernas natur.

För vi lever i en tid när samhället och många kommuner blöder och söker alternativa lösningar. Jag avser inte att repetera den infallsvinkeln nu, men ni hittar en text på makingminds.se om ni inte har läst artikeln från 2025. Jag tror helt enkelt att läget är så ansträngt att fler kommuner behöver agera pragmatiskt och att de därigenom kommer till insikten att företagen faktiskt också vill ha ett samhälle som fungerar för att deras verksamheter ska må bra. Att det faktiskt inte finns någon saklig konfliktlinje mellan de olika intressenterna idag.   

OK, så vad vill jag addera till den här lägeskommentaren som ger ett mervärde för dig som läst ända hit?

Vi behöver ha en plan B, för att inte stå nakna om utfallet av utredningen inte blir mer än en tumme. Så medan vi hoppas och tror på en juridisk framgång, behöver vi fortsätta att arbeta med de utmaningar och möjligheter vi faktiskt kan påverka.  

Tänker så här; för att hela näringslivet ska vilja engagera sig mer i samhällets olika utmaningar och för att vi inte ska behöva sätta vårt hopp till mecenater som Christer Gardell och andra välbärgades välvilja, så behöver vi titta på förutsättningarna och staka ut en plan framåt.

Hur når vi 20 miljarder? Vilka drivkrafter och barriärer ligger på bordet för att skapa en hållbar förändring och underlätta för fler företag att vara med och dela engagemanget för vårt lokalsamhälle? Det finns många infallsvinklar på temat, men jag vill bidra med några av de viktigaste nycklarna i en kortfattad punktlista nedan:

DRIVKRAFTER:

1. Företagen är beroende av en frisk, utbildad och trygg arbetskraft – därför engagerar sig företag i lokalsamhället. De allra flesta företagen har samma behov, men så länge de inte ser hur deras resurser kan bidra effektivt (och för den delen uppskattas/efterfrågas) så blir samhällsengagemanget begränsat till gåvor, stöd och sponsring på marginalen istället för att växlas upp till affärskritiska investeringar för att långsiktigt säkerställa företagens resursbehov.  
2. CSRD – är mer ett tvång, men likväl en drivkraft av mer strukturell form som kommer att få en tydligt praktisk effekt för tillväxten framåt. Misstänker att CSRD förklarar åtminstone till del varför vi ser så många stora revisionsfirmor som jobbar ihop med idrotten för att belysa olika samhällsvärden. Och det finns fler närbesläktade regelverk som driver på den här utvecklingen och som kommer göra näringslivet alltmer medvetna om vilken roll de kan och bör ha i samhället för att säkerställa en hållbar affärsmodell.  

BARRIÄRER (=  de möjligheter branschen har för att fler företag ska engagera sig)

1. Avdragsrätten – såklart, men det har alla förstått nu. Och idag anordnar SES en samling på temat där UI deltar ihop med andra för att med olika infallsvinklar diskutera läget och vad vi kan förvänta oss framåt.
2. Kausalitet – jobbigt ord, men likväl en avgörande barriär där företagsekonomin i allt högre grad är datadriven (nästan lika jobbigt ord) och arbetar med modeller som kräver tydliga orsakssamband för att vi ska kunna förvänta oss några signifikanta förändringar av företagens vilja att öka sina investeringar i olika samhällsprojekt. 
3. ROI – på temat kausalitet behöver de effektmodeller som presenteras lite varstans i samhället idag faktisk också betyda något konkret och validerat = värden som företagen kan räkna på när de utvärderar hur deras ”ändliga” resurser kan optimeras för att möta framtida behov.
4. Motpartsrisken – ett lånat och kanske inte helt relevant begrepp, som får stå modell eftersom de flesta ändå torde förstå andemeningen. För om vi verkligen ska nå en fördubbling av företagens samhällsengagemang så behöver motparten (not; typiskt sett en sponsrad rättighet) inte bara erbjuda ett mervärde utan också leverera en viss kvalitet. Här kan både akademin och olika intressenter bidra, eftersom förenings-Sverige som idag är uppbyggt av ideella krafter faktiskt behöver och förtjänar hjälp att hitta rätt.

Upplevelseinstitutet driver ett par intressanta projekt ihop med parter från idrottsrörelsen som syftar till att försöka överbrygga en del av de mest uppenbara utmaningarna med hur samhällseffekter värderas idag.

Vi kommer under 2026 driva ett projekt som syftar till att formulera en brett förankrad Best Practice-modell. För om målet med ett fördubblat engagemang från näringslivet ska anses rimligt, så förutsätter det att rättigheterna kan och vill mötas i företagens faktiska behov. Att rättigheterna verkligen kan påvisa att de kan utgöra en effektiv katalysator för att uppnå företagens KPI:er. 

Vi är inte där än – och det här är svårt – men just därför måste vi vara ödmjuka, samarbetsvilliga och lite mer långsiktiga än normalt.

Sammanställt av,

Peter Viklund
Senioranalytiker Upplevelseinstitutet